Mötte Oden imorse på väg till kneget. När jag gick längs en gångväg som leder till kontoret märkte jag ett stort, dött träd intill vägen. Har sett trädet många gånger men aldrig insett att det är helt kalt och livlöst. Den här morgonen stod det dock ut från resten av grönskan runt om. På en gren som stack ut framför vägen satt en stor kråkfågel som kraxade en gång när jag passerade under. Insåg då att det var Oden som kommit för att varna mig att inget liv väntar i slutet av vägen jag vandrade på. Har haft det här i tankarna ett tag nu men i det ögonblicket var det som att tiden stod stilla och mitt sinne blev klart. Mer än något annat känns det skönt att veta att Oden vakar över mig.