Vid klipporna intill slog man sig ner för att äta sin medtagna matsäck i solen, som nu tittade fram bakom molnen. Somliga badade från klipporna medans andra bara satt och samtalade.

När klagomålen från vissa pågått lite för länge beslutade man sig att det var dags att vända om, då enstaka även hade tider att passa. Resan tillbaka var betydligt snabbare och mer händelselös bortsett från en grupp rasfrämlingar från icke sjöfarande nationer som körde sin kanot in i stenarna vid kanten på ån gång på gång.