>>211941840
Hex, ljuset i mitt liv, elden i mina ländar. Min synd, min själ. HE-EEX-SA: tungspetsen tar en resa på tre steg ner i gommen för att vid tre knacka på tänderna. He. EEX. ÄÄÄÄÄÄÄÄ. Hon var Hå, vanliga Hoe, på morgonen, stående fyra fot tio i en strumpa. Hon var hekkin... SS i uniform. Hon var Hexypexysexy i skolan. Hon var Häxan på den prickade linjen. Men i mina armar var hon alltid Hex. Hade hon en föregångare? Det hade hon, det hade hon verkligen. Faktum är att det kanske inte hade funnits någon Hex alls om jag inte en sommar hade älskat ett första flickebarn. I ett furstendöme vid havet. Åh, när då? Ungefär lika många år innan Hex föddes som min ålder var den sommaren. Man kan alltid räkna med att en mördare har en tjusig prosastil. Mina damer och herrar i juryn, bevisföremål nummer ett är vad seraferna, de felinformerade, enkla, ädla seraferna, avundades. Titta på den här törnhärvan.