so, what if, solipsism is true
does that mean, that I, am talking to my own figments of my imagination, and thus, i am really just alone, in a dream world, where there be no others.

tänk om solipsism är sant
då innebär det att livet är en dröm
på samma sätt som jag drömmer under natten
så är alla karaktärer där helt utan medvetande, eller så är dom bara fragment av mitt consciousness

känns ganska härligt att vara solipsist, visserligen är jag ensam med att ha det enda medvetandet, och jag är den enda som lider, men jag är också odödlig och kommer existera för alltid