>>33233998

June 17th, 2025

It’s been a while. Jag bör nog ta det på svenska.

En dag som denna passar bra att bege sig in i depressionen igen. Den omedelbara familje-kretsen är minimal, solen skiner och drömmarna väckte mig kallsvettandes. Glaset är påfyllt och jag har framgångsrikt tvingat ner mina emotionella begär i avgrunden en förlängd period. Min hjärna är snäppet vassare.

Min uppfattning av mig själv har varken försämrats eller förbättrats. Det finns inga fler karaktärsdrag som är mer eller mindre avgörande för vem jag är än förut. Enbart prestationerna har blivit fler. Men min uppfattning av dessa har varken heller förbättrats eller försämrats.

Ensamheten, likt fokusen, kommer och går. Vreden likaså.

Jag har planterat en chili. Nej, det är inte en metafor. Måste komma ihåg att vattna. Bevisa mig själv oförutsägbar. Mannen som inte kan behålla en växt levande existerar ej längre. (eller gör han?)

Hatar jag mig själv mer för dagen jag bestämde mig för att leva eller för dagen jag dessförinnan bestämde mig för att dö? Även, var det senare ett misslyckande jag bör vara stolt över?

Man kan påstå att alla misslyckanden bör införliva stolthet, då de alla bevisar att ett försök gjordes. Ah, bourboun, du kan vara optimistisk ibland. *sip*